Jag blev överkörd av en lastbil och jag överlevde!

Längesen man skrev här, men jag har mina anledningar. Sist jag skrev här låg jag på sjukan, mycket har hänt sen sist.
Men först ska jag berätta vad som hänt nu över sommaren.

Det var fredagen den 13 juni, jag skulle cykla till skolavslutningen. Jag cyklade in till stan tidigare för att komma på plats tidigt då jag skulle vara "host" för hela programmet. Tyvärr hann jag aldrig fram. När jag kom cyklandes och skulle över ett övergångsställe blev jag överkörd av en lastbil. Jag hade grönt.
Jag minns det som igår, bilderna dyker upp i huvudet då och då. Jag hamnade iallafall under lastbilen och fick däcket över mig och skrapades med längs vägen tills han bromsade in. Skadorna blev stora, brutet becken ben. Sen blev nästan all hud på vänsterbenet förstört, så jag fick transplantera hud ifrån mitt höger ben som klara sig relativt bra. Blev en massa operationer på sjukan, över 10.

Hela vistelsen på sjukhuset har varit en stor upplevelse. Jag har ännu inte riktigt smält in vad som hänt, men det jag går och tänker på är vad som kunde ha hänt. Jag kunde varit död, jag kunde ha blivit förlamad, jag kunde ha fått mina ben amputerade. Ja, allt kunde ha gått så jävla snett. Jag ska skatta mig lycklig som ens överlevde detta.
Jag låg till sängs på sjukan i åtta veckor. Kan ni tänka er att ligga i en säng i åtta veckor och inte kunna gå eller sträcka på sig. Usch! Ibland fick man panik, men som tur var fick jag mycket bra lungnande medel som gjorde att jag var väldigt passiv när jag låg i sängen.

Sjukt nog känner jag att denna upplevelse har stärkt mig som person som fan, det kanske var meningen att jag skulle få uppleva detta, och öka min förståelse för andra som får uppleva som jag. Har fått uppleva att inte kunna ta hand om mig själv, har fått uppleva att sitta i rullstol.

Just nu bor jag hos min bror för tillfället. Allt har gått så snabbt. Från att jag fick bort metallstaget ifrån höfterna kunde jag snabbt sitta upp.
Så fort jag fick tillfälle att sitta i rullstol bad jag min bror skjutsa ut mig i friska luften där jag fick avnjuta min första cigg på 9 veckor. Kändes helt sjukt. Sen rullade allt på, fick gå träna.

Nu sitter jag och allt har gått sjukt bra framåt. Jag kan gå helt själv. Visst blir det lite vinglingt men jag känner att jag klarar av det kanon. Ärrena på mina ben är något jag fortfarande har svårt för att acceptera, för de är enorma. Det känns sjukt att jag ska behöva ha de livet ut, men jag måste tänka på att inte klaga för mycket. Detta har varit en prövning, och jag tycker jag klarat den kanon. Det är något jag kommer få leva med resten av mitt liv.

Efter denna olycka kommer ju lite lyckliga tider med. Efter 10 veckor på sjukhus blev jag utskriven och livet kändes bra igen. Fick in fett med pengar på kontot och jag kände stor glädje. Har aldrig haft så bra med pengar förr, och resten kommer att droppa in efter ett år.
Jag drog med mig broshan ut till ikano där jag inhandla mig en ny mobil, guitar hero, singstar, alla säsonger av vänner. Kändes skönt att bara kunna lägga fina saker på sig själv och inte känna att man inte hade råd. Har också beställt One tree hill boxar, filmer och musik.
KÄNNS GÖTT!!!

RSS 2.0