Nattblind
Igår gick jag till stan för att träffa min underbara kompis Takosh, vi gick runt på stan och kolla in utbudet i alla affärer. Gah, finns så mycket man vill ha som är så snyggt, men miljonär är men inte. Vi var inne på Intersport som hade öppnat, fanns massor med erbjudanden. Takosh köpte sig en riktigt snygg mysdress, byxa och tröja, very nice.
Vi gick runt och sedan till Café M där vi satte oss och tog en riktigt god milkshake. Vi satt och snacka om allt, som vanligt, från himmel till jord. Berättade om min underbara skola jag hittat som jag vill gå efter gymnasiet.
På tal om den skolan, måste bara säga att det känns så rätt. Har kännt mig ganska skoltrött på sistone och det tror jag beror på att jag inte har haft så starka mål på framtiden. Jag vet ju vad jag vill bli och så men jag har inte vetat hur jag ska gå till väga med allt för att nå mitt drömyrke. Men som ett tecken ifrån självaste Gud igår hitta jag denna hemsida, blir verkligen helt hype när jag tänker på de.
Först studera i Sthlm ett halvår, lära känna folk, sen resten av utbildningen får man spendera i den underbara staden New York. Kan de bli bättre? hmm...
Att få ha hittat mitt nästa mål i livet känns väldigt bra iaf, och den känns inte omöjlig heller. Vill ju verkligen fortsätta utbilda mig efter gymansiet men har inte hittat något som passar jättebra, men nu dök ju detta upp ^^
Iaf, på stan med Takosh. Det var riktigt nice, har inte hunnit träffa henne så mycket på lovet.
Gick hem sen, jätteskönt att gååååååå, det behövs. Man rör sig för lite nu för tiden. Är det inte datorn är det TV:n ^^ Men detta ska det bli ändring på.
Idag, vakna av att bror, Georges, kom plingandes på dörren. Så vaknade runt tolv tiden. Senare gick vi ner till stan. Ville copycata Takosh med mysdressen, så jag drog till Intersport och köpte en jag med.
Orka motstå 150 för ett nice klädset, mycket värt :)
Leylas pojkvän är spårlöst borta, men inte blåmärkena han lämnat på hennes rygg. Hennes mamma som förr besteg barrikaderna låtsas inte se. Den ende som ser klart är Moe, en färgblind bilmekaniker som Leyla ibland träffar på en undangömd plats ovanför järnvägen. Deras samtal blir en framkomlig väg, ett sicksack mellan lek, lögn, tillit och växande kärlek.
Kom hem sen då mamma påminnde mig om att det var en teater på Elsas, Nattblind hette den. Så jag och Georges cyklade ner till stan och gick på teater. Den var bra, dock bara en timme men den höll måttet:) Det var genrepet vi gick på men fullsatt var det.
Riktigt mysigt med teater faktiskt, verkligen en levande känsla när man går.
Sitter hemma nu, uppkopplad på trådlöst internet, så skönt. Ingen jäkla sladd som är ivägen ^^
Kommentarer
Trackback
